Varför namnges inte vissa brottslingar

I november 2010 kallar polisen inom malm mot presskonferens. ett 38-årig man existerar häktad vid sannolika skäl misstänkt till en mord samt fem mordförsök. Polisens informationschef uppmanar medierna för att ej yttra för att den misstänkte serieskytten heter Peter Mangs.

då namn samt foto kämpa upp vid förstasidor samt löpsedlar sjunker därför uppenbart bevisvärdet på grund av framtida vittneskonfrontationer.

Expressen publicerade ändå. Tidningen hävdade för att allmänintresset fanns tydlig för att erhålla känna till vem liksom misstänks artikel den nye ”laserman” liksom beneath utdragen period spridit skräck inom Malmö.

Fem tid senare, inom november 2015, existerar polisens attityd enstaka ytterligare.

Då ökar säkerhetspolis nivån till terrorhot inom landet. samt detta existerar sannolikt någon inom polisen liksom förser just Expressen tillsammans namn samt foto vid ett efterlyst 22-årig asylsökande bosatt inom Boliden. Man låter förstå för att publicering från bilden är kapabel hjälpa polisen för att hitta samt gripa den misstänkte terroristen.

I stort sett samtliga medier inom landet publicerar namn samt foto vid den misstänkte.

samt både pressen samt polisen får stå tillsammans skammen då misstankarna visar sig existera fel.

Ingen från dessa numeriskt värde namnpubliceringar fälls från Pressens opinionsnämnd.

I pressetiken finns ingen regel ifall för att man bör ta hänsyn mot för att polisen önskar utföra sina utredningar inom fred liksom inom fallet tillsammans med Peter Mangs.

De ansvariga utgivarna försvarade utpekandet från 22-åringen inom Boliden tillsammans med för att publiceringen fanns riktig då den skedde, eftersom dem ej ägde något skäl för att tvivla vid polisens fakta.

Förrän detta fanns på grund av sent.

Principerna till publicering från namn vid brottslingar kunna existera svåra för att begripa sig vid, samt existerar troligen den utgivarfråga liksom diskuteras oftast vid svenska redaktioner.

Uppe mot motsats till vänster vid uppslaget existerar en försök för att förklara hur medierna tänker. TT tog till några tid sedan fram en diagram vilket visar hur människor tillsammans auktoritet får tåla mer.

samt hur brottets art påverkar.

De flesta brottslingar namnges inte någonsin inom pressen. Fyllebråket såsom slutar tillsammans för att någon knivdödar någon ytterligare hemma inom bostaden bedöms sällan äga allmänintresse.

När jag försökt förklara denna princip på grund av människor såsom bor inom USA, skakar dem bara vid huvudet. var betraktas detta likt enstaka sektion från straffet för att bli uthängd offentligt.

Allmänheten anses även äga riktig för att ett fåtal känna till vilka mördare samt pedofiler liksom bor inom ens kvarter. sålunda existerar detta även vid andra håll inom världen.

Svenska medier äger enstaka unikt återhållsam policy vad gäller för att publicera namn vid brottslingar. detta gäller även publicering från alltför detaljerade data.

Jag minns enstaka polisnotis jag skrev vid mitt inledande vikariat såsom reporter, såsom började:

Bjuråkersbo greps till rattfylla vid flakmoped – vid sin 60-årsdag.

Om enstaka individ ej blir häktad dock ändå åtalad blir namnet offentligt samtidigt likt åtalet väcks.

Dagen därpå gav chefen mig enstaka undervisning inom konsten för att anonymisera. Jag ägde lika gärna skrivit ut namnet. varenda inom byn förstod ju direkt vem detta var.

Namn publiceras då detta föreligger allmänintresse. Vilket ej betyder för att man bör publicera bara därför för att allmänheten är kapabel existera intresserad.

Professor Stig Hadenius föreslår inom ett debattartikel för att medierna inom större utsträckning bör att ge ett namn till någon eller något misstänkta brottslingar – detta inom avsikt för att skydda allmänheten ifrån dessa personer.

inom slutändan existerar detta Pressombudsmannen samt Pressens Opinionsnämnd likt bedömer ifall publicitetsskadan anses större än allmänhetens nyfikenhet från för att erhålla känna till – samt angående tidningen bör klandras.

Och var sänks ribban ju högre upp vid samhällsstegen man kommer.

Statsministern hamnar vid löpsedlarna redan då denne ertappas tillsammans för att snatta lösgodis inom affären.

identisk gäller ministern liksom gård fast på grund av rattfylla. Misstänks justitieministern till något förbrytelse blir detta fullt utpekande redan vid gripandenivån. detta gäller inom princip även övriga statsråd, partiledare samt andra högt uppsatta politiker.

När media ej namnger brottslingar försvårar dem på grund av människor för att förstå brottsligheten.

Liksom riksåklagaren, rikspolischefen samt några mot inom rättsapparatens höjdpunkt. Säkert även några från dem maximalt kända advokaterna.

Politiker, domare, höga myndighetschefer, företagsledare. Makthavare namnges inom princip ständigt ifall detta gäller en förbrytelse begånget inom tjänsten, särskilt ifall dem verkar inom offentlig zon.

besitter brottet begåtts inom den privata sfären blir bedömningen svårare. existerar detta betydelsefull för att politikern existerar dömd på grund av misshandel?

Ytterst existerar detta ständigt ansvarig utgivare liksom bestämmer ifall oss bör att ge ett namn till någon eller något exempelvis misstänkta alternativt dömda brottslingar.

Köpt sex? Snattat inom affären? Relevansen ökar angående hen existerar energisk inom rättsfrågor, besitter skrivit motioner ifall prostitution samt önskar äga nolltolerans mot småbrott.

Pressombudsmannen Ola Sigvardsson brukar förklara principen till namgivning tillsammans för att allmänintresset ökar då detta gäller personer såsom bygger samhället.

dock även till dem personer såsom river detta.

Det innebär mot modell för att oss precis överväger konsekvenserna från enstaka namnpublicering, hur enstaka sådan förmå skada människor.

Därför namnges tidigt den likt misstänks äga mördat statsministern. Massmördare samt brutala våldsmän är kapabel även räknas hit. Särskilt angående offren existerar skötsamma samhällsmedborgare. Därför äger Anders Eklund, Mattias Flink samt Niklas Lindgren blivit kända namn på grund av allmänheten. Misstänkta terrorister förmå heller ej räkna tillsammans med någon större hänsyn inom medierna.

Intresset på grund av för att hänga ut vissa brottslingar påverkas från tidsandan.

vid sjuttiotalet plats detta knarkhandlare, vid åttiotalet skalbolagsplundrare samt nolltaxerare, vid nittiotalet mc-klubbar samt nazister.

På senare tid äger framför allt Expressen flyttat fram positionerna vilket gäller för att avslöja samt publicera identiteten vid människor liksom sprider rasistiskt hat vid nätet. Pressens opinionsnämnd äger friat Expressens publicering från personer vilket ägnat sig åt sådant utan för att äga framträdande samhällspositioner.

Däremot äger Pressens opinionsnämnd klart markerat åt en annat håll.

Kändisar, såsom ej existerar makthavare, besitter korrekt mot enstaka skyddad sfär. Expressen fälldes på grund av för att äga publicerat ett spelfilm var enstaka känd artist ses ta ett starkt stimulerande medel som utvinns ur kokabusken inom sällskap tillsammans kriminella.

En fräsch sammanfattning studera tiden kring metoo samt försöker besvara ämnen angående vilket perioden innebar på grund av medieetiken, dock handlar även ifall hur ofta svenska medier namnpublicerar brottslingar.

på grund av kommitté fanns detta ointressant angående detta plats sant alternativt ej. ej heller spelade detta roll för att skådespelaren agerat hårdför polis inom flera filmer. Opinionsnämnden tyckte ej för att detta ägde allmänintresse samt fällde publiceringen.

Oftast avvaktar medierna tillsammans med för att publicera namn tills domen äger fallit.

dock finns detta stort allmänintresse väljer flera redaktioner för att publicera inom samband tillsammans för att åtal väcks samt förundersökningen blir offentlig.

I extrema fall väljer vissa tidningar för att publicera ännu tidigare. likt Expressen gjorde inom fallet tillsammans med Peter Mangs. då Mijailo Mijailovic´ häktades misstänkt till mordet vid utrikesminister Anna Lindh namngavs denne från Dagens Nyheter samt Norrbottens-Kuriren.

Tidningarna hävdade för att allmänintresset gick före kravet vid för att skydda den enskilde ifrån publicitetsskada. samt publiceringarna friades från opinionsnämnden.

Ett självklart beslut, är kapabel tyckas. för att saken ovan skalle taget prövats inom pressetiska instanser visar hur speciellt detta svenska systemet existerar.

Särskilt angående offren existerar skötsamma samhällsmedborgare.

plats annars inom världen skulle pressen ej informera vem vilket häktats till mordet vid landets utrikesminister?

Och försiktigheten tillsammans för att att ge ett namn till någon eller något misstänkta brottslingar äger enstaka baksida. oss kallar dem 32-åringen, terrorsvensken alternativt nöjesprofilen, samt öser sedan vid tillsammans med specifikation – vilket oss ej skulle äga publicerat angående namnet stått var ifrån start.

Sedan förmå läsarna googla fram vem nöjesprofilen, 32-åringen alternativt Mona Sahlins livvakt existerar, samt lägga sitt eget pussel.

Eller sålunda publiceras namnet då domen fallit. Ihop tillsammans specifikation vilket sammantaget skadar onödigt mycket.

Inget talar till för att tidningar hänger ut mer inom dygn än tidigare. Tvärtom.

För hundra tid sedan fanns polisnotiserna enstaka kloak från förklenande omdömen.

Mördare samt offer kunde förses tillsammans epitet liksom ”försupet fattighjon” samt namnges utan pardon, gärna tillsammans direkt utpekande från vem såsom troligen plats skyldig.

Svenska publicister såg bekymmer tillsammans med detta samt skapade därför detta självsanerande pressetiska struktur likt inom tid fyller år 100 kalenderår. Principerna besitter starkt stöd hos allmänheten.

samt således länge systemet fungerar såsom detta bör bör detta hålla politikerna borta ifrån för att stifta lagar såsom inskränker den tryckfrihet vilket inom tid fyller år 250 år.

Så existerar inom samtliga fall tanken.

Björn Häger
Journalist, Publicistklubbens ordförande