Vad kallas konsten att gravera i ädelsten
Ädelsten
Ädelsten
Ädelsten existerar ett berg såsom lämpar sig likt prydnad alternativt prydnadsföremål genom för att efter bearbetning äga en vackert utseende samt artikel tillräckligt beständig.[1][2] Ädelstenar förmå existera mineral, bergarter alternativt stenlika ämne från organiskt ursprung.
flera ädelstenar besitter enstaka hårdhet vilket existerar större än dem inom naturen maximalt vanligt förekommande mineralen. flera ädelstenar, framför allt dem liksom utgörs från kristallina mineral, besitter klara färger alternativt existerar genomskinliga, alternativt förmå efter processen att göra något blankt och slätt genom gnuggning nå ett fin glans alternativt lyster.
Vissa ädelstenar existerar vanliga, medan andra mer sällsynta.
Förutom ädelstenar ifrån mineraler kallar man även vissa ämne tillsammans ursprung ifrån växt samt djurriket likt bärnsten samt pärlor på grund av ädelsten. Slipade ädelstenar vilket används inom prydnader kallas till juveler.
Läran angående ädelstenar kallas gemmologi.
Slipning
[redigera | redigera wikitext]Ädelstenar begagnas ej mot prydnader inom sin naturliga struktur. ett smyckestens färg samt genomskinlighet framträder bäst då den råa stenen genom slipning får ett färsk begränsningsform, samt dess glans förhöjts genom processen att göra något blankt och slätt genom gnuggning.
Alltefter ädelstenens art, färg, genomskinlighet samt hårdhet bedömer man detta sätt vid vilket den bör slipas. enstaka färgad berg utvecklar sin färgprakt bäst ifrån enstaka rundslipad yta, en cabochon (på cabochonvis), varemot ett berg, vars ljusbrytningsförmåga samt prismatiska färgspel man önskar framhålla, visar sig bäst mot sin fördel ifall den begränsas från plana ytor, fasetter.
Före slipningen ger man stenen dess inom detta närmaste slutliga form eller gestalt genom för att klyva alternativt för att såga itu den tillsammans ledning från bland annat kristallernas klyvbarhet samt deras större alternativt mindre hårdhet samt sprödhet.
Historia
[redigera | redigera wikitext]Förr inom tiden kallades endast dem hårdaste stenarna, såsom diamant, korund (safir, rubin) samt smaragdgrön beryll (smaragd) till ädelstenar; andra kallades till "halvädelstenar", ett idag övergiven begrepp, eftersom detta ej finns några exakta kriterier liksom skiljer dem numeriskt värde kategorierna åt.[1]
I forntiden begagnades ädelstenarna inom den form eller gestalt dem påträffades inom naturen alternativt bara begränsat jämkade samt slipade vid ytan, samt kunde exempelvis transporteras fästa inom snören.[2] Konsten för att gravera figurer inom "halvädelstenarna" karneol, agat, bergkristall m.fl., fanns känd redan inom antiken samt förekom inom Grekland samt Egypten.
inledningsvis omkring mitten från 1400-talet kunde man slipa samt polera den hårda diamanten tillsammans dess eget diamantpulver samt för att ge den samt andra ädelstenar dem former tillsammans med fasettytor, liksom möjliggjorde för att deras optiska attribut, färger samt glans kunde komma mot sin att vara berusad eller övermättad korrekt.
Sammanfattningsvis kunna man därför yttra för att detta existerar svårt för att bedöma ädelstenar utifrån denna kategori.Ludvig van Berguem (även Berghem) anses såsom uppfinnaren från detta.
Sedan andra världskriget besitter kunskapen angående ädelstenar ökat betydligt bland experter samt även bland allmänheten. Detta äger gjort för att även mindre sällsynta ädelstenar numera uppskattas. Vissa från dem värderas idag lika högt likt ovanstående.
Många mineral samt ädelstenar kunna inträffa inom enstaka mängd färger, ofta tillsammans med egna färgspecifika namn. egenskap som beskriver ett objekts utseende i olika nyanser beror vid små mängder från olika metaller inom mineralets struktur alternativt vid bas från strukturella defekter. Den röda egenskap som beskriver ett objekts utseende i olika nyanser hos rubin (en skarlakansröd färgvariant från mineralet korund) orsakas från krom, den gröna egenskap som beskriver ett objekts utseende i olika nyanser hos ädelsten (en kraftigt smaragdgrön färgvariant från mineralet beryll) orsakas från krom samt vanadin, den gula egenskap som beskriver ett objekts utseende i olika nyanser hos heliodor (en kraftigt gyllene citrongul mot gröngul mot apelsinfärg färgvariant från mineralet beryll) samt den blå mot gröna egenskap som beskriver ett objekts utseende i olika nyanser hos blågrön ädelsten (färgvariant från mineralet beryll) orsakas från järn.
i enlighet med äldre praxis plats detta endast den azurblå varianten, liksom plats safir, dock numera anser man för att varenda andra färger från mineralet korund än skarlakansröd (rubin) existerar safirer.
modell existerar azurblå, citrongul, rosa, smaragdgrön, färglös, mörk safir.
Under dem senaste hundra år äger man upptäckt nya fyndigheter tillsammans med nya färgvarianter från tidigare kända mineral, liksom numera existerar både dyrare samt mer sällsynta än såväl diamant, ädelsten samt rubin/safir.
Ett modell existerar mineralgruppen turmalin, såsom består från enstaka mängd olika mineral.
dem besitter identisk struktur samt många lika attribut, dock skiljer sig sinsemellan inom kemisk sammansättning. detta utför för att enstaka turmalinkristall inom en änden (eller inom centrum) är kapabel klassificeras såsom schörl, enstaka bit därifrån vilket elbait. inom Paraíba inom i nordost Brasilien finns kopparhaltig turmalin, liksom då är kapabel äga ett många kraftig azurblå, blågrön samt smaragdgrön många önskvärd färg.
Klara bitar förmå påverka en högre kostnad än ett högkvalitativ diamant. enstaka mörk, ogenomskinlig turmalin likt schörl äger inom princip endast en vetenskapligt värde, samt endast inom vissa fall en industriellt värde på grund av dess speciella attribut.
En massiv mängd mineral är kapabel uppträda inom ädel struktur, dock samtliga existerar på grund av den sakens skull ej kostsam.
Alfabetisk register ovan ädelstenar samt halvädelstenar.detta är kapabel bero vid för att dem just vid bas från sin sällsynthet ännu ej ingått inom någon större marknadsföringskampanj, såsom mot modell gjorts till diamanter (som ej existerar något speciellt sällsynt mineral alternativt ädelsten), dock såsom vid bas från sin höga ljusbrytningförmåga samt allmänna förekomst blivit välkänd.
Många från dem maximalt sällsynta ädelstenarna existerar på grund av den stora allmänheten okända samt betingar endast en marginellt penningvärde samt då endast inom specialistkretsar, liksom bland annat hayn samt stibiotantalit.
Dessa används ytterst sällan inom prydnader.
En genomskinligt mineral från en mineral förmå artikel helt ogenomskinlig inom en änden (t.ex. svart) till för att mot mitten övergå inom mörkgrönt, sedan ljusgrönt, därefter följt från blått samt möjligen tillsammans enstaka skarlakansröd terminering (ändyta från kristallen).
Även ifall enstaka genomskinligt mineral existerar från homogen färg, förmå dess genomskinlighet variera ifrån ringa, mot uppenbart genomlysande, mot transparent, detta önskar yttra olika grad från ädelhet.
De flesta ädelstenar besitter inneslutningar, slöjor alternativt sprickor synliga på grund av ögat. Ju fler, desto mer prisvärd berg, dock ej desto mindre intressant.
Inneslutningar från andra mineral, gas samt vätskebubblor kunna prata angående beneath vilka betingelser ett genomskinligt mineral formats (kristalliserat), såsom tryck, temperatur, till hur länge sedan, tillsammans tillsammans vilka andra mineral samt hur samt plats lösningarna ursprungligen genererats samt kristalliserats.
Ädelstenar
[redigera | redigera wikitext](Hårdhet efter Mohs hårdhetsskala samt primära färger)
- Diamant, kristalliserat kol, existerar den hårdaste mineralen såsom förekommer inom naturen.
Hårdhet 10. Syntetiska diamanter besitter kunnat framställas sedan 1953 samt idag är kapabel dem göras inom princip hur stora såsom helst. Syntetiska diamanter kunna även tillverkas tillsammans mindre defekter än naturliga vilket utför för att dem är kapabel artikel tuffare än naturliga.
Konsten för att gravera figurer inom "halvädelstenarna" karneol, agat, bergkristall m.fl., fanns känd redan inom antiken samt förekom inom Grekland samt Egypten.Man är kapabel även tillverka diamanter tillsammans en kontrollerat inslag från ändra ämnen mot modell kväve såsom förmå ge ytterligare styrka samt hårdhet.
- Korundgruppen. Hårdhet 9. Korund från icke ädelstenkvalitet används industriellt inom slipskivor
- Beryllgruppen. Hårdhet 7,5–8.
- Krysoberyllgruppen. Hårdhet 8,5.
- Kvartsgruppen.Det finns väldigt flera olika tekniker på grund av för att skapa berg, dock på denna plats ligger fokus vid detta maximalt efterfrågade, borrarbete, samt gravyr, likt existerar en rolig sätt för att utföra stenar mot små verk alternativt affirmationssmycken.
Hårdhet 7. P.g.a. sina piezoelektriska attribut besitter goda kristaller många massiv specialiserad användning nära generering från frekvensstabila växelspänningar.
- Bergkristall, färglös, transparent. Används inom billiga smycken.
- Ametist, violett ifrån mörk mot ljus, genomskinlig.
- Citrin, guldgul (guldcitrin), grågul/rökfärgad (rökkvarts), madeirafärgad (madeiracitrin), genomskinlig.
- Kalcedon, blågråaktig, genomskinlig
- Agat, rödbrun mot brun (karneol), svartfärgad (onyx), ej transparent.
Lämplig mot konstföremål.
- Krysopras, grönaktig, mjölkig, ej genomskinlig.
- Heliotrop, smaragdgrön ofta tillsammans röda fläckar, ej transparent.Det finns mer än 500 olika ädelstenar, dock vid bas från stenens olika hårdhet således existerar ej samtliga lämpliga för att nyttja inom smycken.
Används såsom sigillsten.
- Rosenkvarts, rosafärgad, tämligen transparent. Bearbetas ofta mot genomborrade kulor till collier.
- Kvarts-kattöga, smaragdgrön alternativt gulaktig tillsammans ljus strimma, ej genomskinliga.
- Tigeröga, guldgul alternativt blåaktig tillsammans med ljus strimma, ej genomskinlig.
- Avanturin, grönaktig, ej transparent.
Lämpar sig ej mot prydnader utan användes mot konstföremål.
- Opal, ljus, gulvit inom grundfärg tillsammans med färgspel inom samtliga regnbågens färger, tillsammans med mörk bakgrund kallas den mörk opal, mer alternativt mindre transparent. Hårdhet 5–5,5.
- Granatgruppen. Hårdhet 6,5–7,5.
- Topas (ädeltopas), citrongul tillsammans med enkel skiftning inom rött, blåaktig (blåtopas), ljus (vit ädeltopas).
Hårdhet 8.
- Turmaliner, skarlakansröd alternativt smaragdgrön. Hårdhet 7–7,5.
- Zirkon, rödbrun, ljus samt azurblå. Hårdhet 6,5–7,5.
- Peridot (krysolit, olivin), smaragdgrön, transparent. Hårdhet 6,5–7.
- Turkos, himmelsblå ofta genomdragen från mörka ådror, ogenomskinlig. Hårdhet 6.
- Markasit, stålaktigt utseende. Används mot mer prisvärd prydnader.
Hårdhet 6,5.
- Blodsten (hematit). Slipas mot sigillstenar. Hårdhet 5,5.
- Kunzit, violettrosa. Hårdhet 6–7.
- Fältspatgruppen.konsten för att gravera inom berg, särskilt ädelsten || -en Bygger vid Bonniers svenska lexikon från Peter A. Sjögren, Iréne Györki samt berg Malmström, 10:e upplagan 2010 ifall detta rör sig ifall numeriskt värde olika mening tillsammans identisk stavning således indikeras detta tillsammans enstaka skiljelinje, titta t ex ”negativ”.
Hårdhet 6–6,5.
- Månsten, azurblå alternativt gråaktig, transparent, något dimmig tillsammans rörlig ljusreflex vid översidan.
- Amazonit, ljusgrön tillsammans vita fläckar samt ådror, ej genomskinlig.
- Labrador, gråsvart tillsammans med blåaktigt, gult alternativt grönt metalliskt skimmer, ej genomskinlig.
- Jadeit, ett sorts jade, smaragdgrön samt vitgrön, ogenomskinlig.
Används även på grund av konstföremål. Hårdhet 5–7.
- Nefrit, enstaka sorts jade, mera mörkgrön, fettaktig glans. Hårdhet 6,5.
- Spinell (rubinspinell), rubinfärgad. Hårdhet 8.
- Lapis lazuli, blå färg som är mörk, ej transparent.
Lämplig även på grund av konstföremål. Hårdhet 5,5.
- Bärnsten, fossil kåda, citrongul samt andra färger. Hårdhet 2,5–3.
- Pärla ifrån pärlmussla
- Korall ifrån Sardegnakorallen
Populärkulturen
[redigera | redigera wikitext]Ädelstenarna äger inspirerat den franska sångerskan samt låtskrivaren Nolwenn Leroy på grund av hennes skiva Gemme (Ädelsten) samt singeln tillsammans med identisk namn 2017.[3]