Vilket är det största svarta hålet
Supermassivt mörk hål
Supermassiva alternativt supertunga svarta hål existerar svarta hål tillsammans massa motsvarande miljoner alternativt miljarder gånger solens massa. dem flesta, möjligen samtliga, galaxer tros äga en supermassivt mörk hål inom sitt centrum.
Det svarta hålet vilket upptäcktes tillsammans hjälp från rymdteleskopet James b sträcker sig igen mot universums start, till mer än 13 miljarder tid sedan.detta gäller även vår galax Vintergatan, var objektet Sagittarius A* inom centrum tillsammans med största sannolikhet existerar en supermassivt mörk hål.
Supermassiva svarta hål utanför Vintergatan
[redigera | redigera wikitext]Troligen äger dem allra flesta galaxer en supermassivt mörk hål inom centrum.
detta finns ett handfull modell vid galaxer var man, såsom inom Vintergatan, förmå avsluta sig mot existensen från detta supermassiva hålet genom detta sätt stjärnor alternativt gas rör sig nära galaxens kärna. numeriskt värde från dessa existerar Messier 31 samt Messier 32. inom en större antal aktiva galaxer samt kvasarer, visar sig detta supermassiva hålet genom kärnans handling, nämligen genom den enorma mängd strålning såsom kommer ifrån centrum, vilken tros härstamma ifrån gas likt cirkulerar in inom hålet.
Publicerad 17 januari 2021.Man antar för att dem flesta ljusstarka galaxer besitter en supermassivt mörk hål, dock för att dem flesta existerar inom "inaktivt" läge var dem ej drar mot sig speciellt många ämne.
Ett mörk hål inom enstaka inaktiv galax kunna ett fåtal en temporärt eruption ifall ett himlakropp passerar således nära detta svarta hålet för att himlakroppen slits sönder från tidvattenskrafterna,[3] dock angående detta svarta hålet existerar tyngre än hundra miljoner gånger solens massa förmå himlakroppen passera in genom hålets händelsehorisont utan för att slitas sönder, inom vilket fall detta ej blir något eruption.
Själva den incident var himlakroppen slits sönder leder ej mot någon observerbar handling, dock den delas upp inom gasströmmar, vilket fortsätter för att röra sig längs banor runt detta svarta hålet, samt då gasen åter kommer nära detta svarta hålet kommer den för att forma enstaka något som är kortvarigt eller inte permanent ackretionsskiva, vilken producerar observerbara mängder elektromagnetisk strålning, främst mjuk röntgen samt ultraviolett strålning, runt detta svarta hålet[4].
Efter detta inledande uppflammandet avtar strålningen i enlighet med teorin tillsammans tiden såsom [5] samt utbrotten varar inom upp mot några tid.
Nytt supermassivt mörk hål upptäckt.enstaka sektion händelser från detta stöt besitter demonstrerat vid riktig tidsberoende, dock äger observerats inom andra strålningsband istället. mot modell Sw 1644+57 liksom upptäcktes inom gammastrålning samt mot för att börja tillsammans antogs existera enstaka gammablixt, dock likt plats alltför långvarig till detta. Bloom et al. tolkade inom stället händelsen likt för att detta svarta hålet ej bara ägde bildat enstaka något som är kortvarigt eller inte permanent ackretionsskiva utan för att detta ifrån denna disk ägde utgått ett relativistisk jetstråle likt fanns riktad rakt mot oss samt såsom därmed sände ut betydligt strängare strålning mot oss än inom andra riktningar[6].
Gezari et al. besitter å andra sidan rapporterat angående en eruption, PS1-10jh, såsom existerar ovanligt kallt samt syns inom ultraviolett samt synligt ljus, dock ej inom röntgen[7]. Därtill går detta ej för att observera några spektrallinjer ifrån väte inom ljuset ifrån denna incident. Strålningens avtagande stämmer tillsammans med teorin till ett himlakropp såsom slits sönder från detta svarta hålets tidvattenkrafter, dock tolkningen från spektrumet existerar osäker[8].
Sagittarius A* existerar vårt eget supermassiva svarta hål.Galaxer tillsammans dubbla supermassiva hål tros existera en vanligt påverkan då numeriskt värde galaxer kämpa samman. numeriskt värde galaxer var allt tyder vid för att numeriskt värde supermassiva hål finns inom centrum existerar Galax 4C 37.11 samt OJ 287. angående numeriskt värde supermassiva svarta hål skulle kollidera således skulle resultatet bli för att starka gravitationsvågor uppstår.
Den 10 april 2019 publicerade Event Horizon Telescope ett foto från en supermassivt mörk hål inom galaxen Messier 87.
Supermassiva alternativt supertunga svarta hål existerar svarta hål tillsammans med massa motsvarande miljoner alternativt miljarder gånger solens massa.Bilden existerar resultatet från koordinerade observationer tillsammans med en nätverk från radioteleskop spridda ovan jorden[9]. detta svarta hålets massa uppskattas mot 6,5 miljarder solmassor.[1]
De största svarta hålen
[redigera | redigera wikitext]Som jämförelse motsvarar detta svarta hålet Sagittarius A* inom Vintergatan 4 miljoner M☉.[2]
Bildandet från supermassiva svarta hål
[redigera | redigera wikitext]Det uppskattas för att supermassiva svarta hål skapas ifall tillräckligt flera stjärnor befinner sig vid en tillräckligt litet plats inom rymden alternativt tillräckligt flera sugs in inom en ursprungligt mörk hål, alternativt ifall flera svarta hål kämpa samman.
dem nödvändiga förutsättningarna på grund av detta tros finnas allmänt inom centrum från större galaxer. Teoretiska studier från kollapser från tunga stjärnor visar för att extremt tunga stjärnor (flera hundra solmassor) förmå kollapsa inom sin totalitet mot svarta hål, vilket kunnat artikel frön mot supermassiva svarta hål (jfr kvasistjärnor).
sålunda extremt tunga stjärnor tros bara kunnat bildas inom frånvaro från grundämnen tyngre än helium, något liksom bara gällde den inledande tiden efter Big Bang.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [abc] The Event Horizon Telescope Collaboration (10 april 2019). ”First M87 Event Horizon Telescope Results.
inom. The Shadow of the Supermassive Black Hole”. The Astrophysical Journal Letters 875 (L1).
När gas faller in mot en mörk hål är kapabel den börja lysa då den kraschar in inom samt rotera runt ytterligare gas.https://iopscience.iop.org/article/10.3847/2041-8213/ab0ec7. Läst 11 april 2019.
- ^ [ab] Gillessen, Stefan; Genzel, Reinhard; Hook, Richard (17 juli 2013). ”Ripped Apart bygd a Black Hole”. eso.org. europeisk Southern Observatory. https://www.eso.org/public/news/eso1332/. Läst 25 september 2019.
- ^Cenko, S.
Bradley & Gehrels, Neil (2017). ”How to swallow a Sun”. Scientific American (April).
- ^Gezari, S. et al. (2009). ”Luminous thermal flares from quiescent supermassive black holes”. Astrophysical Journal 698: sid. 1367-1369.
- ^Rees, Martin J. (1988). ”Tidal disruption of stars bygd black holes of $10^6 -- 10^8$ solar masses in nearby galaxies”. Nature 333: sid. 523-528.
- ^Bloom, Joshua S.
et al. (2011). ”A possible relativistic jetted outburst from a massive black hole fed bygd a tidally disrupted star”. Science 333: sid. 203-206.
- ^Gezari, S. et al. (2012). ”An ultraviolet-optical flare from the tidal disruption of a helium-rich stjärnliknande core”. Nature 485: sid. 217-220.
- ^Gezari, S.
et al. (2015). ”PS1-10jh continues to follow the fallback accretion rate of a tidally disrupted star”. Astrophysical Journal Letters 815: sid. L5.
- ^Broderick, Avery E. & Loeb, Abraham (2009). ”Portrait of a black hole”. Scientific American (December): sid. 20-27.