Får alla gamla harar vit päls

Skogshare (Lepus timidus) existerar ett hare liksom förekommer ovan stora delar från Palearktis, främst inom tajgaområden. Den existerar brungrå vid sommaren samt ljus vid vintern tillsammans svarta spetsar vid öronen. Den existerar en populärt jaktvilt.

Utseende samt fältkännetecken

[redigera | redigera wikitext]

Skogsharen äger ett kroppslängd vid 46-65 centimeter, tillsammans enstaka svanslängd vid 4,3–8 cm samt ett vikt vid 2–4 kg.^[4] Sommartid existerar den existerar grå alternativt brun tillsammans mer ljus mage medan den inför vintern anlägger ett ljus alternativt en färg mellan blått och grått päls.

Spetsen från öronen existerar såväl sommar såsom vinter svarta dock utbredningen kunna variera. Den skiljs ifrån fältharen genom mindre öron samt begränsad svans, vilket mot största delen existerar ljus samt ovan gråaktig samt irisen existerar brun mot mörk hos skogsharen medan fältharens iris existerar ljust brungul.^[5] Könen existerar utseendemässigt lika dock honorna existerar oftast något större^[6], vilket existerar ovanligt hos däggdjur.

Skogsharen äger enstaka kroppslängd vid 46-65 centimeter, tillsammans med ett svanslängd vid 4,3–8 cm samt enstaka vikt vid 2–4 kg.

Spåret efter skogsharen existerar karakteristiskt tillsammans efter varandra ställda framfotsstämplar samt inom bredd stående avtryck från bakfötterna.

Utbredning samt systematik

[redigera | redigera wikitext]

Skogsharen förekommer främst inom arktiskt samt subarktiskt klimat. Den förekommer ovan stora delar från Palearktis samt dess utbredningsområde sträcker sig ifrån Fennoskandia mot östra Sibirien.

detta förekommer även isolerade populationer inom Alperna, vid Irland, inom Polen, Storbritannien samt Hokkaidō. Den äger även introducerats mot Shetlandsöarna samt Färöarna.

Skogsharen jämfört tillsammans fältharen besitter svårt för att kamouflera sig beneath snöfattiga vintrar, då pälsen blir ljus vid vintern.

dem nordligaste populationerna förekommer vid 75°N inom Ryssland samt Skandinavien, samt dem sydligaste vid 40-50°N.^[1]

Skogsharen delas idag upp inom 15 underarter:^[1][7]

• L. t. ainu - typlokal: Hokkaido
• L. t. begitschevi - typlokal: Tajmyrhalvön
• L.

  t. gichiganus - typlokal: Gichiga, väster ifall Ochotska havet

• L. t. hibernicus - typlokal: Irland
• L. t. kamtschaticus - typlokal: Kamtjatka
• L. t.
  På vintern byter skogsharen päls samt blir vit.

  kolymensis - typlokal: Pokhodskoe, nära vattendrag Kolyma, östnordlig Sibirien

• L. t. kozhevnikovi - typlokal: Ongudai, Altai
• L. t. lugubris - typlokal:
• L. t. mordeni - typlokal: vattendrag Manoma, östra Sibirien
• L. t. orii - typlokal: Nayoro, Sachalin
• L. t. scoticus - typlokal: norra Skottland
• L.

  t. sibiricorum - typlokal: Chulymdalen, sydvästra Sibirien

• L. t. timidus - typlokal: Uppsala, Sverige
• L.

  t. transbaicalicus - typlokal: nära sjö i ryssland, Sibirien

• L. t. varronis - typlokal: Heinzenberg, Schweiz

Polarharen (Lepus arcticus), likt förekommer vid Grönland samt inom norra Kanada, äger tidigare ibland behandlats liksom ett underart mot skogsharen dock betraktas numera vilket personlig art. Ibland behandlas även populationen vid Kurilerna likt underarten L.

t. abei.^[7]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Över merparten från sitt utbredningsområde lever skogsharen inom tajgans barrskog dock även mer sällsynt inom hedlandskap, exempelvis inom Storbritannien.^[6] Ytterligare förekommer den vid gräsmark inom bergsområden, inom trädplantage samt torra steniga sluttningar.^[8] inom områden var fälthare saknas lever även skogshare inom låglänta områden vid betes- samt odlingsmark.^[8]

Skogsharen existerar maximalt energisk inom skymningen samt vid natten samt tillbringar dagen inom vila, ofta inom enstaka jordhåla, enstaka skreva alternativt inom vit nederbörd.

beneath parningsperioden existerar den dock mer dagaktiv.^[8] Den besitter många utmärkt ljuduppfattning medan synen troligtvis ej existerar därför utmärkt, åtminstone ej nära fullt dagsljus.^{[källa behövs]} mot resultat från sina långa bakre extremiteter kunna haren endast ta sig fram tillsammans med språng.

Fältharens päls existerar rödbrun året angående, dock låren får enstaka mer gråaktig färg vid vintern.

Innan skogsharen tar vila till dagen går den ofta tillbaka en stycke inom sitt eget spår. Sedan hoppar den åt sidan. Detta återkomma några gånger, till för att vilseleda eventuella predatorer.^{[källa behövs]} Denna teknik nyttjar den även ifall den jagas. Den förmå även försöka för att bli från tillsammans med jagande predatorer genom för att löpa ned inom fuktiga marker.^{[källa behövs]}

Skogsharens att ge liv består från kvistar, växttäcke samt andra växtdelar.

Skogsharen existerar koprofag, vilket innebär för att dem äter sin personlig avföring. Detta fullfölja dem eftersom dem saknar blindtarm. detta existerar ungefär liksom då kor idisslar. Den inledande avföringen vilket kommer ut äger ej spjälkats tillräckligt, därför äter dem avföringen igen till för att utvinna all näring likt finns inom födan.^[9]

Honan existerar dräktig numeriskt värde alternativt tre gånger per tid samt föder mellan ett samt sju ungar per kull.^[10] varenda dräktighet pågår runt 50 dygn.

Skogsharen samt människan

[redigera | redigera wikitext]

Jakt

[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Småviltjakt

Skogsharen existerar en omtyckt vilt. Den jagas huvudsakligen tillsammans drivande hunddjur samt då företrädesvis stövare. nära jaktverksamhet vid hare används hagelgevär. då skogsharen flyr girar dem ofta snävare än vilket fältharen fullfölja, samt dem kunna även artikel benägna för att genom avhopp, komma tillbaka inom sina egna stöt, samt vid annat sätt försvåra hundens sysselsättning.

eftersom jaktverksamhet vid skogshare härigenom kunna utgöra enstaka än större prov än vad såsom jaktverksamhet vid fältharar förmå utföra sålunda föredrar dem flesta jägare skogsharar framför fältharar.

Tidigare förekom detta även för att man fångade hare tillsammans med fångstredskap. enstaka sådan bestod från enstaka snara liksom gjordes från ett tunn ståltråd vilket applicerades nära en känt zon var detta fanns harar.

Denna jaktmetod existerar idag förbjuden inom flera länder.^{[källa behövs]}

Haren betraktas sällan liksom en skadedjur utan mer likt ett resurs.^{[källa behövs]} Den äger inplanterats, exempelvis mot England, Wales, Isle of Man samt en antal skotska småöar, likt jaktvilt.^[8] Köttet beskrivs vilket välsmakande, samt besitter använts inom La haute cuisine.^[11]

I kulturen

[redigera | redigera wikitext]

Haren existerar en vanligt samt välkänt varelse ovan stora delar från sitt utbredningsområde samt förekommer inom enstaka mängd sagor, fabler samt talesätt.

såsom fabeldjur representerar den ofta snabbhet, såsom inom haren samt igelkotten samt sköldpaddan samt haren. vid bas från sin höga reproduktionstakt existerar haren vid vissa platser, tillsammans tillsammans ägget, ett påsksymbol samt kallas då på grund av påskharen.

Skogsharen existerar Medelpads landskapsdjur.

Namn

[redigera | redigera wikitext]

Haren äger flera äldre dialektala namn likt hära inom Västerbotten^[12], äri inom Älvdalen, Dalarna^[12] samt ärå inom Mora, Dalarna^[12].

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor

[redigera | redigera wikitext]

Den på denna plats artikeln existerar helt alternativt delvis baserad vid ämne ifrån skandinavisk familjebok, haren, 1904–1926.

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]

• Christer André (2005).

  Bo Tynderfeldt. red. Kunskap till jakt. forma förlag. ISBN 91-574-7831-7 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]